Stablecoins kan täckas av bankinsättningar, kryptovaluta eller ingenting alls. De viktigaste typerna och hur de skiljer sig åt.
Den vanligaste typen täcks av reserver i vanliga pengar, bankinsättningar och kortfristiga statspapper. USDT och USDC är exempel.
Modellen är lätt att förstå men kräver att man litar på utgivaren och på att reserverna faktiskt finns.
Vissa stablecoins täcks av annan kryptovaluta som ligger låst i smarta kontrakt. Den mest kända är DAI, i dag vidareförd som USDS.
Eftersom kryptovaluta svänger i värde måste det finnas mer säkerhet än värdet på de stablecoins som getts ut. Faller säkerheten för mycket i värde säljs den automatiskt.
Algoritmiska stablecoins försöker hålla värdet stabilt med regler i koden, utan verkliga reserver. Den mest kända, TerraUSD, kollapsade 2022 och tog med sig stora värden.
Efter kollapsen ses denna typ som mycket riskabel. Europeiska regler gör det svårt att erbjuda sådana stablecoins.
Vissa tokens täcks av fysiska råvaror, särskilt guld. Varje token motsvarar en bestämd mängd guld som förvaras hos ett förvaringsinstitut.
En nyare typ ger ägaren avkastning, till exempel genom att reserverna placeras i statspapper och räntan delas ut. Sådana tokens liknar mer tokeniserade penningmarknadsfonder och regleras ofta som värdepapper.