En blockkedja behöver regler för vem som får lägga till nya block. Här är de viktigaste modellerna och vad som skiljer dem åt.
I en blockkedja finns ingen central aktör som bestämmer vad som är rätt. Deltagarna måste ändå komma överens om vilka transaktioner som är giltiga och i vilken ordning de skedde.
Reglerna för detta kallas en konsensusmekanism. Den håller ihop nätverket, även när vissa deltagare försöker fuska.
Proof of work används av Bitcoin. Datorer, så kallade miners, tävlar om att lösa en beräkningsuppgift, och vinnaren får lägga till nästa block och en belöning.
Modellen är mycket väl beprövad och anses säker. Nackdelen är att den kräver mycket el och hanterar relativt få transaktioner.
I proof of stake låser deltagarna, så kallade validatorer, egna tokens som säkerhet. De väljs ut att skapa nya block och förlorar en del av insatsen om de bryter mot reglerna.
Modellen använder betydligt mindre energi än proof of work. Ethereum gick över till proof of stake 2022, och de flesta nyare blockkedjor använder en variant av den.
Delegated proof of stake låter tokenägarna välja ett fåtal validatorer. Det ger hög hastighet men mer makt åt färre aktörer.
Proof of authority använder validatorer med känd identitet och passar för slutna nätverk mellan banker eller företag. Solana kombinerar proof of stake med en kryptografisk klocka, proof of history, för att hantera transaktioner snabbare.
Ingen modell är bäst på allt. Valet handlar om balansen mellan säkerhet, hastighet, energianvändning och hur många som delar kontrollen.