En ny analys uppskattar att en norsk digital identitetsplånbok kan ge vinster på upp till en miljard kronor under tio år, drivet av digitala bevis och effektivare tjänster.
Illustrationsfoto: Envato Elements.
En fräsch socioekonomisk analys på uppdrag av Digitaliseringsdirektoratet (Digdir) påpekar att en digital identitetsplånbok kan utlösa vinster i intervallet 921-949 miljoner norska kronor under en tioårsperiod, mätt i nuvärde. Vinsterna kommer från effektivare processer, färre manuella kontroller och mindre tid för medborgare, företag och administration. Dessutom kommer icke-prissatta effekter som bättre integritet och lägre risk för missbruk att komma, vilket kan innebära att den verkliga nyttan är betydligt högre än siffrorna i analysen antyder.
Rapporten visar att digitalisering av nuvarande fysiska bevis är bland de tyngsta drivkrafterna för vinstpotential. Ett digitalt körkort och ett fordonskort beräknas ge cirka 395 miljoner norska kronor i vinst, medan ett digitalt finansieringsintyg inom bostadshandeln kan bidra med cirka 120 miljoner NOK. Andra bevis som sjukförsäkringskort, HSE-kort, ålders- och hederskort och uppehållsintyg lyfts också fram som kandidater där en digital version blir lättare att använda och uppdatera än nuvarande pappers- och plastlösningar.
Analysen skiljer mellan ren digitalisering av befintliga kort och digitala bevis som effektiviserar hela processer. I den sista kategorin hittar vi bland annat tillstånd för hälso- och sjukvårdspersonal, bekräftelse på studierätt, EU/EES-registrering, polisintyg och bevis på finansiering relaterade till bostadstransaktioner. För användaren kan en digital plånbok minska latens och antalet fogar, medan offentliga och privata aktörer kan automatisera delar av kontrollarbetet och minska risken för fel och missbruk.
Digitaliseringen sker inom ramen för EU:s uppdaterade eIDAS 2.0-förordning, som ålägger medlemsländerna att tillhandahålla en gratis digital identitetsplånbok till medborgarna. Enligt Digdir bör plånboken kunna lagra en mängd olika bevis - från körkort och HSE-kort till medlemscertifikat och biljetter - och fungera över gränserna. En viktig förutsättning är att användningen inte ska vara spårbar för att kartlägga beteendet hos ägaren av plånboken, vilket höjer integritet och säkerhet till en del av själva värdeförslaget.
Digdir betonar att införandet av plånboken bör ske steg för steg, med de mest efterfrågade tjänsterna först och i nära samarbete mellan offentliga och privata aktörer. Erfarenheter från Danmark, Belgien och Sverige, som också börjar med de mest använda tjänsterna och ägnar stor uppmärksamhet åt integritet, ligger till grund för rekommendationerna i analysen. Kostnaderna för att utveckla och implementera själva plånboken ingår inte i utredningen och Digdir undersöker nu tillsammans med polis- och invandringsdirektoratet olika koncept för hur Norge ska organisera lösningen.
