Färre företag verksamma inom blockchain överväger att lämna Sverige, trots att många upplever en inbromsning i sin egen affärsutveckling och fortsatt ansträngda relationer till banker och myndigheter.
Det visar Blockchain Swedens branschrapport för 2025, som presenterades i Stockholm på tisdag.
– Branschen upplever att dialogen med etablerade finansaktörer och beslutsfattare har förbättrats, även om detta ännu inte fullt ut har omsatts i bättre villkor för enskilda bolag, säger Pehr Granfalk (bild), generalsekreterare för Blockchain Sweden.
Jämfört med föregående år upplevs näringslivsklimatet som något bättre, tack vare ökad förståelse för tekniken bland konsumenter, akademi och beslutsfattare.
Andelen företag som överväger att flytta utomlands har minskat kraftigt – från 84 till 50 procent.
Samtidigt har oron kopplad till brottslighet och säkerhet minskat, vilket enligt branschen bidrar till ett bättre näringsklimat.
Årets rapport visar också tydliga tecken på ett ökat institutionellt intresse för blockchain. Internationellt integreras tekniken allt mer av banker och kapitalmarknadsaktörer, och även i Sverige märks en attitydförändring – från avvaktan till vilja att förstå och utvärdera konkreta tillämpningar.
SEB:s deltagande i det europeiska stablecoin-konsortiet Qivalis lyfts fram som årets tydligaste signalskifte.
När det gäller framtidstrender ser branschen ett tydligt skifte: fokus ligger inte längre på konsumentnära tjänster, utan på finansiell infrastruktur och institutionell användning. De områden som pekas ut som nästa stora utvecklingssteg är tokenisering av tillgångar, digitala kapitalmarknader och stablecoins som betalnings- och likviditetsinfrastruktur. Bland svenska storbolag som Klarna och SEB märks ett tydligt intresse för det sistnämnda.
Trots förbättringar i det övergripande klimatet är framtidsbedömningarna mer återhållsamma än i fjol. Två huvudsakliga utmaningar kvarstår: tillgången till banktjänster – fortsatt branschens största hinder – samt Sveriges tillämpning av MiCA-regelverket, som upplevs som mer kostsam och komplex än i flera andra EU-länder.
– Skillnaden från tidigare är att diskussionen nu i högre grad handlar om hur tekniken ska användas, och inte om den borde finnas, avslutar Granfalk.
