Blockkedjor används för betalningar, tokenisering och spårning av varor. Här är de viktigaste användningsområdena.
Traditionella betalningar över landsgränser är ofta långsamma och dyra. Med blockkedjor kan värden flyttas direkt mellan parter, dygnet runt.
Stablecoins, tokens som följer värdet på till exempel dollar eller euro, har blivit den mest använda formen av pengar på blockkedjor. De används både av privatpersoner och av företag som vill avveckla snabbare.
Decentraliserad finans, ofta kallad DeFi, är finansiella tjänster som körs i smarta kontrakt utan en bank i mitten. Det gäller bland annat lån, handel och avkastning på insättningar.
Protokoll som Aave och Uniswap har visat att sådana tjänster kan fungera i stor skala. Samtidigt finns risker, som fel i koden och bristande konsumentskydd.
Tokenisering innebär att ägande av en tillgång, till exempel en aktie, en obligation eller en fond, registreras som tokens på en blockkedja. Det kan ge snabbare avveckling, lägre kostnader och handel dygnet runt.
Stora aktörer som BlackRock och flera börser har börjat tokenisera fonder och värdepapper. Centralbanker testar också digitala centralbankspengar och tokeniserade bankinsättningar.
Eftersom en blockkedja är svår att ändra passar den för att spåra varor från producent till kund. Livsmedelskedjor använder tekniken för att hitta källan vid föroreningar, och lyxvarumärken använder den för att bevisa att varor är äkta.
Gemensamt för användningsområdena är att blockkedjan ersätter manuella avstämningar mellan parter med ett gemensamt register. Det sänker kostnaderna och gör det möjligt att bygga nya tjänster ovanpå befintlig infrastruktur.